nu kommer mina känslor fram igen. min dåliga sida, då jag mår piss och bara vill dö. allt känns så meningslöst, & alla skiter i mig typ. vem kan jag gå till? jo bloggen.. här kan jag skriva av mig, skriva om mina känslor och tankar som snurrar runt i huvudet. jag är ensam. har ingen kärlek, ingen kille vill ha mig för att jag är fet & ful.. mina vänner skäms för mig, vet inte men det känns bara så. eller så är det något dom inte säger till mig. jag gör allt för mina vänner, jag finns alltid för dom. men vad får jag tillbaka? inget, inte ens sanningen. allt jag kräver är sanningen och att dom inte lämnar en, speciellt inte när man mår som man gör. fast det mesta handlar om att jag blir sviken ofta, kan inte lita på folk, men ändå så fortsätter dom som dom gör. ibland är det skit hemma, mycket bråk på grund av min kropp, min vikt med andra ord. vem vill ha en tjock tjej? ingen..  jag kämpar och kämpar men ingen ser det, folk ser bara det dåliga jag gör, aldrig har någon sagt "bra dajana" när jag lyckats bra med något. allt jag får höra är, när ska du gå ner i vikt? när ska du bli smal?  hur ska jag orka, vafan stötta mig för en gång skull. ni som ser detta hoppas ni förstår att jag inte mår så himla bra, jag använder mitt leende ofta för att dölja, men när man kollar i mina ögon är jag avslöjad.